Förra helgen var vi iväg på en sväng förbi Rogers Pass som enligt många är världens bästa tur-område. Grymma branter som går rakt ner till vägen i botten på passet. Mäktigt minst sagt. Men vi stannade inte där länge för vi hade siktet inställt på Revelstoke. Jag körde dit och när vi kom fram åkte vi direkt upp till det nyöppnade skidsystemet. Revelstoke mountain resort. Kvällen innan körde Kalle lite på railet vi byggt upp utanför huset bredvid jaccuzin. Bilderna kommer i en stor hög nu. De blir förövrigt finare och finare längre ner så läs vidare!


Per snapar ett fint kort och fångar min blixt med sin långa slutartid. Resultatet blev bra!


Kalle är fokuserad!


Färger


Ser stabilt ut.


Huset brinner!


Martin är sugen på tur i Rogers!


Vassa berg!


On the road.


Plogarns pöjk....detta gick i 90km/h.


Mikael spanar in läget.


Snö någon?

Vi kom på att vi åkt över en tidszon vilket gjorde att vi tjänat en timma och hade 1.5 timma kvar innan liftarna stängde i Revelstoke. Åksugna till max pga solsken och helt vindstilla väder gjorde att vi började fråga folk på parkeringen efter deras dagspass. Jag fick ett på första försöket och var gött nöjd. Kalle och Mikael lyckades också så vi stack upp!! Whoohooo!

Bredvid gondolen ser vi långa fina pillowlines som är orörda två dagar efter senaste snöfallet. OJ då? Vi hade en liten dryg timme på oss i systemet. Vi varvade stolliften upp till toppen några gånger och tar den sista gången 2 minuter innan den stänger. Efter det börjar vi hajka ut ur systemet en bit för lite ospårat fint. Det slutar med att vi stannar vid en catskiing-dropzone. Nöjda med att vi inte betalat någon något och i solnedgång med perfekta förhållanden skrattar vi oss ner tills skogen börjar. Helt underbart fint!

Vi stog och njöt av den 2000 fallmeter stora höjdskillnaden ner till floden och bara göttade oss. Väldigt liten del av RMR är högalpin terräng. Men den lille biten som är riktigt gles och fin har otroliga "features". Många små dropp, spines, windlips etc. En lekplats för den brädtokiga.

Sittliften upp till toppen.


Sista biten upp.


Försöker spraya lite men för lite fart. Mikael tycker det sög :D


Kalle vill out of bounds


Mikael steker inombords.


Fantastiskt ljusspel.


Catskiing-zone.


Orange puder.


Kalle och Mikael är åksugna men det är en bit kvar att gå först.


Skönt skönt skönt


Mikael i sista biten ner.


Efter en halvdag med otrolig åkning bestämde vi oss för att vi dagen efter skulle köra skoter. Det va hela tanken med resan till Revelstoke. Kalle skulle testa sin och vi andra skulle hyra för att få in vanan samt få lite tips av en guide.

En halvdag på släden skulle bli spännande! Otroligt mycket snö hade fallit i Revelstoke sista tiden så vi kunde bara hoppas på att vi fick ok sikt! En ny Summit 600 var, sedan var vi iväg. Några tips och förvarningar togs villigt emot. Man får ganska tidigt respekt för dessa monster. På platt mark och på trails gick den jäkligt fort! Att den också accar så pass att man kan hoppa i brant uppförsbacke gjorde min dag! :D Mycket träning med tekniken gjorde att man tillslut kunde lägga riktigt fina svängar. Man svänger inte med skidorna som man lätt tror. Man får luta sig över på ena sidan samtidigt som du styr åt fel håll med skidorna och ger full gas. Sedan var det bara att balansera. Riktigt skoj!!


Man måste registrerar sig vid både in och utfart ur området så de kan skicka helikopter om man inte dyker upp innan natten.


Kalle är nöjd.


Mikael med sin vilda hingst.


Stugan står 3 meter över marken på styltor. 3meter+ bas redan är respektabelt.


Jag visar hur man inte ska göra. HAHA

Ha det gött allihopa!

06.00 9:e Januari svensk tid gick min farfar bort. En befrielse för honom själv men en tung tid för oss i familjen. Extra jobbigt för mig som sitter på andra sidan jordklotet och får nyheten.

Tack för allt du gjort för oss farfar. Vi kommer alltid komma ihåg dig.

Sista gången jag såg dig väckte jag dig och du var helt förvirrad. Efter ett tag känner du igen mig och kommer ihåg att jag ska resa iväg igen. Du tog handen, log, sa mitt namn och vi bara tittar på varandra. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket.

Jag är stolt och evigt tacksam för vad du bidragit till i mitt liv.

Jag skickade för några dagar sedan ett vykort till dig och farmor som du tyvärr aldrig kommer få läsa. Men jag hoppas att du innerst inne redan vet vad som står på det.

Jag älskar dig.

Emil